Att springa stafett är en speciell känsla. Att kämpa sig fram i skogen, inte bara för sin egen skull, utan för hela laget, är båda häftigare, roligare och mer nervöst än en vanlig tävling. Känslan att stå vid växlingsplanket och vänta på tidigare löpare, att få ge sig iväg ut från arenan medan klubbkamraterna hejar. Ute i skogen ser man fullt med andra löpare att jaga och bli jagad av. Och att till slut få komma tillbaka in på arenan och under nya hejarop få växla ut nästa löpare och trött pusta ut och tänka ”Yes, jag gjorde det!”. Det är stafett!
Och Tjoget, det är en av de roligaste stafetterna. I år var Löftanlaget förstärkt med två duktiga ungdomar från Rigor och tävlingen avgjordes strax öster om Lessebo i de djupa småländska skogarna. Starten gick på lördag eftermiddag och Löftingarna sprang (mestadels) fort och (nästan alltid) rätt och efter sju sträckor och en regnskur låg laget på 25: plats av 66 startande.
Sedan var det dags för middag, chans att dela med sig av sina lärdomar till kommande löpare och dags att börja ladda inför nattsträckorna. Klockan 01:30 gav sig ledarlaget ut på 8:e sträckan och 38 minuter senare var det Jespers tur att ta upp jakten på lagen framför. Efter fortsatt stabilt orienterande i de småländska granskogarna kunde Ida till slut ta laget i mål på en klart respektabel 17:e plats.
Bäst sträckresultat, och därmed vinnare av Löftans prestigefyllda vandringspris Älghornet, var just Jesper som var näst snabbast på sin sträcka.
Nästa år satsar vi på två lag så fler får chansen att uppleva stafettkänslan!
