Helgen 29-30 augusti begav sig OK Löftan och övriga hallänningar mot DM-helg i Smålandsstenar. I år arrades DM-medel + DM-stafett tillsammans med Småland vilket gav en lite större tävling med fin inramning och bra stämning.
Terrängen var fin och bitvis kanske något mer fysiskt krävande och klurig än väntat. För egen del tyckte jag att banläggaren hade gjort roliga val av kontrollpunkter. Vanligtvis kanske D35 och D45 har några gemensamma punkter för att sedan splittras upp, men på medeldistansen korsade vi varandras väg flertalet gånger, hela tiden med närliggande punkter, vilket nästan gav lite stafettkänsla med mycket gaffling.
Löftan kapade givetvis åt sig flera medaljer på lördagens tävling. De som kan titulera sig distriktsmästare i medeldistans 2026 är Valter Gustavsson (H14), Edith Fjärding (D16), Josefin Hanning (D35), Tobias Thorsson (H40) och Hans Antonsson (H75). Grattis allihop, och väl kämpat av alla Löftingar som deltog!
När DM-helgen nu blev en bit bort passade vi på att få lite lägerkänsla med en övernattning i OK Refteles fina klubbstuga. Ett glatt gäng begav sig dit efter tävlingen på lördagen. Först kanske lite slitna men sen blev det som vanligt full fart med rundpingis och fotboll.
Efter ett stort berg med hämtmat (där ägaren av pizzerian i Bredaryd verkade vara orolig över om han skulle få betalt eller om det var ett skämt) var det dags för Magnus J att arra tävling för ungdomarna. Alla barn oavsett ålder kunde vara med och bidra till sitt lags legobygge.
Sedan var det dags att ramla ner i sovsäcken.
Efter revelj och packning åkte vi tillbaka till samma fina arena som på lördagen. Ett av dagens mål var att DH16 i år skulle tas hem av Löftan, Friskus svit skulle brytas.
Det kämpades på i skogen och som vanligt är det härligaste med orienteringssporten att den går att utöva med så olika målsättningar och behållning.
H135 gjorde en stabil insats och slutade på en 2:a plats där Magnus J var nära att gå i kapp Halmstad på sista sträckan.
Själv var jag mest nöjd över att få ihop ett stafettlag med min syster och Jessica, där alla är glada och ingen skadar sig.
Eftersom liveresultat i vanlig ordning låg nere blev det lite mer spänning ala 90-tal i DH16-stafetten. Då blev glädjen desto större när Valter kom runt hörnet och tillsammans med Edith, Almer, flaggor och maskotar kunde defilera i mål som segrare. Friskus svit är bruten.
