10mila är nu avgjort och herrarna kom på en 179:e plats. Damerna stämplade tyvärr fel men kommer igen med nya tag nästa år. Resultatsammanställning kommer under helgen.
Sträcka 1: Magnus Johansson I år fick jag äran att springa första sträckan, efter att ha sprungit långa natten några år. Jag var inställd på att det skulle gå fort i början. Det var gafflat redan på första kontrollen. Fick den korta gaffeln.(gött) Sedan några kortsträckor innan första långsträckan. Det gick undan på långsträckorna.(det var bara att försöka överleva på varje långsträcka) Täten missade vid sexans kontroll klungan kom ikapp. Man hörde på långt håll var kontrollen var.(en sten med två stämpel ställ) Det var bara att slänga sig över stenen och försöka hitta kontrollen.(den som var starkast vann)Det var nog inte vad banläggaren hade räknat med. Fick magkramp innan varvningen tappade många placeringar men det släppte efter 10 min När jag fick lite vatten vid vätskekontrollen. Sedan var det bara att försöka spika dom sista kontrollerna in i mål. I mål väntade en sugen Jocke på att komma ut på andrasträckan. Jag får var nöjd med loppet missa inte många minuter. Kom lite snett på en gaffel. Det var en rolig och spännande helg. Får tacka Ingvar och Stefan för ett gött arbete. Det blir inte lätt att ta ut nästa års tiomila lag om all kan och är friska. Sträcka 2: Joakim Antonsson 
Starten i herrklassen.Efter en försäsong förstörd utav förkylningar och snö började jag i vintras hoppas på en kortare sträcka på 10mila, borde givetvis lära mig utav tidigare erfarenheter och inse att någon kortare sträcka kommer det inte bli tal om än på några år, men naiv är man. Efter att ha varit på höghöjdsläger i Val dIsere över påsk, träffade jag lagkamraterna under våra tävlingar och där bestämdes att andra sträckan får det bli i år igen. Jag som känt mig frisk under nästan en vecka såg möjligheten att kunna komma hyfsat bra förberedd till milan. Efter att ha varit ute och lufsat i skogarna runt Veddige under en av de mörkare nätterna och sprungit ganska vilse kändes det lite värre har helt tappat riktningen i nattorientering. Jaja, när jag väl stod där i växlingsfållan och väntade på Magnus var det glömt, kroppen kändes finemang och jag visste att det var grymt fint i skogen. När så Magnus kom in, bara 4 minuter efter täten satte jag av. Tänkte på att hålla en ganska låg fart för att spara krafter, men frestelsen blev för hög och jag höll inte min plats i klungan utan var uppe och tog initiativ om det gick för sakta. Orienteringen funkade utmärkt och det finns inget bättre än att vara en länk i pärlbandet. Men efter att ha sprungit ungefär halva banan började benen kännas stumma, på en långsträcka där jag kommit själv såg jag en klunga bakom mig. De var snabbt ikapp och snabbt om. Försökte men bena svarade inte, avslutningen var platt vilket var tur för där kommer man alltid framåt, hur trött man än är. I mål kände jag mig mer död än levande och förbannade mig själv för att jag inte kommit bättre tränad i år heller. Men som tur är funkar milan för mig som en rejäl motivations injektion inför den fortsatta säsongen och så fort träningsverken lagt sig börjar jag träna för Tjoget. Sträcka 3: Owe Andersson Sträcka 3, I början på natten. Som vanan trogen tar jag en nattsträcka. Tyvärr har mina fötter inte känts så bra sista året och och det har blivit sparsamt med löpning. Jag han dock göra några tävlingar och träningar innan tio-mila. Det var rätt så utspritt med folk när jag fick gå ut. Hängde på en rygg direkt vid startpunkten men märket snart att han var på väg till en annan kontroll. Jag fick snällt springa ett vägval rakt genom skogen. Jag hittade min sista säkra, en bäckförgrening och gick spik på med kompassen. Väl till andra kommer fler löpare och vi springer på överåkrar, men inne i skogen igen blir jag själv och orienterar säkert. Det går lite sakta men inga större missar. Vid 4.an ser det lät ut för att sikten är bra i början men när jag närmar mig kontrollen tätnar det med snår. Jag blir lite tveksam och vänder av lite åt vänster och springer uppåt. Och hamnar vid fel gaffel. Attans! Får börja om och springer tillbaka där jag kom ifrån. Möter då ett gäng som går samma väg som gjorde tidigare. Bara det att denna gång sitter kontrollen där.? Typiskt jag måste ha vänt precis framför. Efter halva banan blir vi då ett stort gäng på en 7-8 löpare som hänger ihop. Jag hakar på en rygg och det styr åt rätt håll. Vi plockar kontrollerna 6-9 fint och ut över hygget innan mål trissas tempot upp. Nu var bara att haka på så att Björn skulle få några löpare att springa med på långa natten. Ännu ett 10-mila var avverkat. Minns mitt första som 17 åring. Och det har blivit en del med åren. Mycket roligt att Löftan nu slussar in juniorerna som får känna på riktiga 10-mila Sträcka 4: Björn Johannesson -Du är lätttränad Björn, det är inte så farligt. Det var dom orden jag fick från Magnus J en kväll i slutet på Mars. Så med dessa ord i bakhuvudet började jag träningen inför den mytomspunna långa-natten. Träningen började bra, en dryg 2 milsrunda första dagen, detta efter ett litet missförstånd från en nyinflyttad stockholmare om hur stor södermalm är
Efter detta gick träningen faktiskt nästan problemfritt hela denna månad fram till onsdagskvällen veckan innan då jag kom på att jag inte sett skymten av min ol-skor sedan 25-manna i höstas. Så jag tog tag i detta och gav mig ut och lufsade runt en sista gång innan det skulle bli allvar. Så var det till slut dags, efter en dag med 4 stora pastaportioner skulle man bara vila några timmar innan man skulle ge sig ut. Efter 1 kilometer började benen kännas tunga jag hade lite problem att hänga med gubbarna framför mig och tankarna i huvudet började snurra, va har man gett sig in på? Men jag kom snart till ro igen, la mig tätt bakom en Hellas rygg (har jag för mig) och bara sprang. Jag påmindes snart av att det vara många ”löpare” ut i skogen. På väg till kontroll 11 stannade klungan bara upp, efter att ytterliggare ett antal löpare kommit ikapp ropade till sist nån ”Vi är vid 12 gubbar! Vi skall upp för höjden igen!”. Och lite denna mentaliteten var det alla sprang tillsammans och ingen verkade vilja rusa iväg själv. Annars förflöt sträckan fint fram tills de sista 3 kilometrarna, då stumnade benen ordentligt tyvärr tappade jag några snabba ryggar. Men tillsist lyckades man ta sig i mål. Och så här i efterhand var detta faktiskt en av mina roligaste ol-upplevelser. Som jag varmt kan rekommendera! Och nu har man 2 månader att träna upp speeden i benen så är man redo för nästa stopp på OL/löp-säsongen, Tjoget. Sträcka 5: Magnus Hansson 
Det första jag fick göra när jag fick kartan av Björn var att torka bort blod för att kunna hitta någon orienteringsbana. Har man sprungit långa natten och 17,7 km så hör det väl till att man ska få några krämpor. Själv skulle jag ut på betydligt beskedligare 6,8 km som för tätlagen var natt, men som nu hade hunnit ljusna och jag kunde lämna lampan kvar i tältet. Nattens klurigheter blev nu inte så svåra i dagsljus och jag lyckades hålla nere misstagen till en liten halvminutare på en kortsträcka. Därmed kunde jag passera 8 lag i skogen utan att haft mycket till draghjälp. Ett riktigt toppenarrangemang var tiomila i år och att vi får ihop ett eget lag trots ett par tunga återbud visar att det finns en bra bredd i klubben. Tack till laguttagare och coacher. Kom ihåg att detta bara var uppvärmning inför årets viktigaste tävling, TJOGET! Sträcka 6: Anton Svanberg Efter att sedan länge lämnat den sunda kropp som för ett tag sedan var min själs hemvist, förvånade jag mig själv när jag motsvarade mina egna låga förväntningar genom att springa hela banan, utan att stanna för att andas eller tänka på vad jag gjorde i södra närkes djupa skogar, klockan fem på morgonen. Med 62 minuter på 9,4 (nästan en mil) var jag bara tjugo efter Emil Wingstedt, vilket skulle kunna liknas med den tid det tar för mig att äta frukost och gnugga sömnen ur ögonen en vardagsmorgon. Då detta är en relativt vanlig process i mitt eget hem, känns det som han höll ett ganska mysigt avstånd, utan att låta mig komma sådär kittlande nära. Jag missade i stort sett ingenting, något som gjorde mig mäkta förvånad, och jag kan bara höja ett varningens finger för den unge Svanberg inför kommande tävlingar. Vill till sist bara tacka laget för en finfin insats. Om det inte vore för er hade jag aldrig stått här idag och skickat ett relativt faktatomt mail till klubbens medlemstidning. Sträcka 7: Johan Antonsson Jahajaja. Det hela började väl med att jag trodde att Anton skulle ha en halvtimma bättre tid än Emil Wingstedt eftersom jag gick in i växlingsfollan en trekvart för tidigt. Men då fick jag istället god tid på mig att värma upp. När Anton hade gjort sin sträcka på ett finemangt sätt så kunde jag löpa ut i skogen. Det hela började väl inte så otroligt bra med en miss på första men jag kom snabbt in i flytet ändå. Jag var med en annan löpare till varvningen ungefär sen så hade han en annan gaffling så var han borta. Resten av banan orienterade jag själv, jag såg väl några män där ute men dom sprang sträcka 9 och 8 för de mesta. Jag missade kanske en 5-6 minuter totalt men var ändå hyfsta nöjd med mitt lopp när jag kom i mål. Jag hade visst plockat två placeringar fick jag veta För övrigt har resan vart bra, det var riktigt sköj att få springa det riktiga 10mila. Dom stora och rutinerade var snälla mot oss små och coacherna gjorde ett mycket fint jobb. Eftersom dom andra ska göra det så får väl jag också ladda inför Tjoget! Sträcka 8: Christian Nilsson Efter ganska så bra förberedelser under vintern och våren så hoppades jag på ett bra lopp, när jag fick kartan av Johan kände jag mig väldigt laddad och sprang upp för den lilla backen och sedan ut mot startpunkten, men halvägs där så märkte jag att jag hade fått en bubbla i kompassen(antagligen från förra tävlingen), jag fick helt enkelt bita ihop och tänka att springa utan kompass det gör ju alltid Pasi Ikonen så det kan väl inte vara så svårt, men det visade sig att det var det, jag fick promlem med riktningen direkt när jag skulle springa över ett stort hygge i början, men räddades av en större större stig så jag fick följa den runt till ettan, väl där så började jag få in ett fint flyt till tåan och och även fram till trean men kontrollen satt i en grop och inte på en höjd(som jag trodde) så där gick det en halvminut. Till fyran så var jag lite irriterad på min dåliga kartläsning så jag spang på och började missa ordentligt, efter att ha irrat runt i öppen tallskog, på hyggen och i tätskog mötte jag ett konsentrerat gäng som förstås var täten på sista stäckan (tyvärr utan Torkel), jag hängde de ut på en liten stig och hittade där efter även fjärde kontrollen utan at missa mer på den sträckan. Halvvägs till femman så kom jag på att jag inte hade sett några löpare som sprang åttondesträckan, så slutsatsen för stunden fick bli att jag var den enda på den sträcka som fortfarand var kvar i skogen, Men väl framme vid femman efter ett litet paralellfel så kom det faktiskt en hel klunga med löpare och den som var först sprang i alla fall åttondestäckan. Sedan kom jag in i ett flyt som jag inte hade haft på hela banan jag sprang ifrån klungan och vid radiokontrollen (nr 131) så var jag ca 100 meter före dom, vid nästa kontroll kom en liten grupp ikapp mig och då skruvades farten upp ordentligt de sista 500-700 metrarna, på slutet var jag tyvärr tvungen att släppa dom för att orka ta mig i mål. Väl i mål så kände jag att jag var absolut inte nöjd med min insats men jag gjorde inte riktigt lika dålig debut som Erik S, jag missade ju ändå ”bara” tio minuter sammanlagt i jämförelse med hans femton för ett par år sedan. Sträcka 9: Stefan Ring 11,9-12,2 km Dag Efter att i drygt ett halvår ha plågats av en ond hälsena var jag långt i från toppformen och glad att jag lyckats byta till mig den något kortare sträcka 9 i årets 10-mila. Genrepet helgen innan hade inte heller blivit vad jag hoppats, då jag hade tvingats utgå redan efter två kontroller. Den här gången var det benhinnorna som gjorde ont. En veckas intensiv vila fick ändå upp mig på startlinjen även i årets 10-mila. Efter tre inledande lätta kontroller som jag tog utan missar var det dags för en långsträcka. Den började jag med att läsa mot 13:e kontrollen, lyckades sansa mig igen, men gjorde därefter ett parallelfel som resulterade i en rejäl onödig omväg. Där gick tre minuter och tankarna på att detta trots allt kan bli en rätt jobbig sträcka dök upp. Efter att ha hamnat på fel gaffel till sjuan (två min bom) gick resten av loppet emellertid rätt bra. De sista fyra kilometrarna var jag dock rejält trött och kände att det saknades en hel del träning. Genom att medvetet sänka tempot lyckades jag ändå hålla ihop det någorlunda. Sträcka 10: Torkel Davidsson Tävling: 10-mila Sträcka: 10 Längd: 14.4 km Maxpuls: 180 slag/min (startrusningen) Medelpuls: 161 slag/min Löpt sträcka: 15.5 km Missar: 20-30s (i ringen båda gångerna) Sprang på toppen av min förmåga då mitt tröskelvärde för när jag får mjölksyra ligger vid ca 160 slag/min och missade mycket lite. Det var mycket folk i skogen så jag hängde på fram till kontrolltagning. Lämnade ”klungan” 2 ggr för att komma till rätt gaffel. Blev sliten efter ca 60 min löpning men kämpade på ända in i mål med lägre hastighet sista halvtimmen. Coach: Ingvar Svanberg 
En alldeles otroligt fin idrottsupplevelse, allt serverat på guldkantat porslin. Ypperligt arrangemang, fin skog, terräng och bra banor, fantastisk uppföljning av hela den spännande tävlingen av speakerteamet via storbild, tillräckligt bra väder, och inte minst helgoda insatser av båda våra startande lag. (Att tjejlaget fick strykas pga en saknad stämpel var tråkigt, men jag hoppas och tror att alla lagmedlemmarna ändå upplevde en riktigt fint genomförd tävling. Massor av erfarenheter för framtiden!) Herrlagets förnämliga insats: lag 259 OK Löftan: Plac. 179!! 1 13:31:15 (av 273 fullföljande ca 320 startande lag) (- namn, växlingsplacering (diskade lag ej borttagna!), sträcktid) Magnus Johansson 143 1:29:27; 174 Joakim Antonsson 1:46:37 ;186 Owe Andersson 58:17 ; 198 Björn Johannesson 2:23:53 ; 190 Magnus Hansson 46:37 ; 190 Anton Svanberg 1:02:31 ; 188 Johan Antonsson 1:08:40 ; 201 Christian Nilsson 1:01:46 ; 196 Stefan Ring 1:22:38 ; 179 Torkel Davidsson 1:30:49 Dessutom uppförde sig alla lagmedlemmar artigt, belevat och med en mycket hög lagmoral och kämpalust. Alla var (för en gångs skull) lättväckta, ingen missade sin växling, alla åt upp sin mat utan gnäll, så coatchen hade nästan inget att göra , bara ROLIGT och fick dessutom nästan helt ostört se på TV (storbild) hela natten. Ingvar S
Av: Stefan Månsson