5 lag i mål på Tiomila

OK Löftan hade för första gången 5 lag på startlinjen på Tiomila när det i år arrangerades nere i Glimåkra i norrra Skåne. Allra bäst gick det för förstalaget i Tiomilakavlen som kom på plats 122.

Helgen inleddes med ungdomskavlen och här hade vi två lag på startlinjen. Båda lagen fick en flygande start och både Simon och Tobias var med i TV-sändningen vid båda radiokontrollerna. Till slut blev det plats 175 för andralaget och 198 för förstalaget där vi valde att mönstra två jämna lag.

Helgen fortsatte med damkavlen där tjejerna gjorde en stark insats på de tuffa sträckorna och slutade på plats 253.

I Tiomilakavlen hade vi förhoppning om att upprepa fjolårets succé med att vara topp 100. Alla 10 löparna gjorde det bra, men det blev lite för många misstag i de kluriga grönområdena där även tätlagen (förutom segrande IFK Göteborg) också hade en del problem. Här är exempel på hur en kontroll såg ut med kluriga kontroller i grönområden.

En annan klurig del av kartan var det brant- och stenrika området med sluttningsorientering ganska nära arenan som de hade placerat många kontroller.

Till slut blev det plats 122, men med fyra löpare upp till 18 år i laget ser framtiden ljus ut.

Andralaget hade som målsättning att ta sig runt, men man gjorde det så starkt att man kom på plats 224 av 310 startande lag.

Tror att det är bättre att löparna själva får rapportera om sina upplevelser under helgen (skriv en kommentar här nedanför), men vi kan konstatera att många sprang betydligt längre banor än vanligt. Extra plus till våra tuffa ungdomar Tobias, Simon, Isak och Jakob som sprang dubbla stafetter. Även alltid extra beröm till de som tar hand om långa natten. I år tuffa 17,8 km. Grymt jobbat både Adrian och Patrik här. Sist men inte minst kanske tuffast av alla ändå var Alice som först tog hand om förstasträckan i damkavlen (7,3 km) för att efter lite sömn gå upp och köra sista sträckans 14 km i andralaget på ett strålande sätt, wow!!

Hoppas att ni fick mersmak ni som gjorde tiomiladebut. Nästa år går Tiomila i Stockholm igen.

Länk till Löftans klubbresultat

/Magnus

2 kommentarer

  1. Tänkte berätta lite om min tur i skogen på Tiomila.
    Jag skulle ut på sträcka 6 efter Tobias T.
    Stod och kollade på storbildskärmen och förstod att det var klurigt på vissa ställen på banan.Det var några kontroller som satt i ett tätt grönområde.Här måste jag ta det lugnt tänkte jag.Tobias var förvarnad, nu skulle jag ut och köra.
    Var fullt fokuserad direkt när jag fick kartan.
    Det gick bra dom första kontrollerna.
    Nu kom jag till den första svåra kontrollen tog en säker sista säkra innan jag skulle in i den täta granskogen.
    Gjorde en liten bom men hittade kontrollen till slut.
    Fortsatte till nästa, gjorde samma taktik på den, sista säkra och in i den täta granskogen. Jag passerade kontrollen.Ut igen och tog en ny punkt som jag kunde ta kompass ifrån. Passerade kontrollen igen.
    I samma veva tappade jag ena linsen typiskt.Nu fick jag ut igen och ta ny koppasskurs in i den täta granskogen igen. Nu stegade jag in och till slut hittade jag kontrolllen efter ca 15 till 20 minuters letande.
    Nu fick jag bara springa så säkert jag kunde dom sista kontrollerna och växla till Tobias J.
    Jag har sprungit många nattsträckor på tiomila men denna kontrollen var nog den klurigaste.(slumpmässigaste)kontrollen jag stött på.
    Gött jobbat alla Löftingar som sprang på Tiomila.
    Magnus J

  2. Här kommer några rader om min sträcka. Den var 18 km lång, alltså ca 3 gånger längre jämfört med vad jag normalt springer. Jag hade laddat fickorna med två energigel och hade planerat att ta sportdryck på varje vätskestation som jag såg.

    Jag hade en skräckblandad förtjusning inför uppgiften. Å ena sidan så skulle det bli jätteroligt att få uppleva en så lång sträcka, å andra sidan visste jag att jag var alldeles för otränad egentligen…

    Hur som helst, Johan H som sprang sträckan innan mig närmar sig och jag växlar. Kontrollerar att jag har fått rätt karta och springer iväg. Sedan börjar jag leta efter startpunkten. Jag letar, ahh, där är den tänker jag och kollar sedan vägval till sträcka ett, men inga sträckor från startpunkten går till kontroll ett. Jag hittar bara att den går till kontroll 17. Efter en bit joggandes till så hittar jag en annan startpunkt på kartan (som förövrigt var i A2 format!) och då hittar jag första kontrollen. Från startpunkten skulle jag bara igenom ett lite halvgrönt område på ca 100m och sedan ut på en stig för att sedan ta mig vidare. I början såg det ut som att man kom in i en upptrampad stig (ett hål i det gröna), så jag sprang in men möttes av en vägg av träd och buskar. Det här började ju bra tänkte jag, jag står i princip helt still. Det kommer vara middagstid när jag går i mål i denna farten… Hur som helst så kommer jag efter en evighet ut på stigen och försöker sedan ta mig mot kontrollen. När jag springer på stigen så känns det bra, sedan följer jag en ganska tydlig brant men sedan kommer jag till ett lite plattare område och det är då jag kommer ihåg hur svårt det egentligen är med nattorientering, det är inte mycket att läsa på. Jag försöker gå lugnt fram och ta kontroll för kontroll. Mestadels använder jag bara kompassen. Det är väldigt lätt att missa stenar som är tydliga på dagen. Jag springer mycket på åkrar, längs stenmurar och längs höjder. Tydliga hållpunkter. Min bana hade en långsträcka på 4.2km (om jag inte minns fel). Det var också en rolig upplevelse. Vid detta laget hade jag hittat en kompis från norge att springa med. Vi planerade vägval tillsammans och sedan sprang vi tillsammans, efterhand fick vi även några som följde efter oss. Det är nog första och sista gången som jag är lok på en rak sträcka. Hur som helst så fortsatte jag fokusera på orienteringen och vi varvades åt vem som låg först, norrmannen och jag. Ibland var det inte bara bra att vara två eftersom det hände att när jag låg bakom att jag släppte fokus på kompassen. Så det är väl en lärdom jag tar med mig.

    Efter 1h så stoppade jag i mig min första energigel och den andra efter 2h. Det var väldigt välbehövligt och jag är glad att jag fick med mig den extra energin.

    När jag tittade på mina kilometertider efter loppet kunde jag se att jag mellan 9-10km hade ett tempo på ca 4.30 min/km, det var ändå kul att se. Samtidigt kanske det var den snabba joggingturen som sedan gjorde mig väldigt trött när jag närmade mig varvningskontrollen efter ca 14km. Precis innan varvningen så sprang jag på en bilväg och jag märker hur jobbigt jag tycker det är att de har placerat kontrollen uppe på en kulle som jag måste ”skutta” upp för. Benen/huvudet börjar bli tunga. Efter varvningskontrollen så var det bara att fortsätta springa på längs en snitslad bana på ca 1km innan de avslutande 3km skulle genomföras. Direkt vid den andra startpunkten så kommer nästa chock, en rejäl uppförsbacke. Nu hade jag dessutom fått sällskap av lite yngre förmågor som slagit följe. Det märks att deras ben är piggare, så fort de ser kontrollen springer de förbi och stämplar. Hur som helst, backen blir avklarad. Nu blir det lite nedför och stämpling vid tredje sista kontrollen. I närheten av den kontrollen skall jag bara passera lite gyttja (det regnade i stort sett hela natten), när jag försökte lyfta upp högerbenet för att ta nästa kliv så märkte jag att baksida lår skrek på mig att stanna. Så jag fick göra som baksida lår sa. Jag stod still i några sekunder, försökte ivrigt skaka loss krampen som jag hade fått. Jag såg också hur klungan sprang vidare, några tittade bakåt och undrade vad som hände med mig. Jag haltade fram, det går ju inte att ge upp nu! Jag försökte ta mig fram på ett ben och ta väldigt lugna kliv. Men det var ofta krampkänning exempelvis när man skulle ”hoppa” över stora stenmurar. Gyttja såg jag till att springa runt och jag försökte använda vänsterbenet mer. Efter någon minut så känner jag att det känns bättre och jag kan börja springa som vanligt igen. Jag kunde ta mig ikapp klungan och förbi några innan deras ben var lite för pigga vid näst sista kontrollen. Från sista in till mål så är det några hundra meter och jag har bestämt mig för att försöka ge allt och jag har en person framför mig som jag bestämmer att jag skall bara förbi trots att vi springer ungefär lika fort. Jag lyckas göra en liten farthöjning och tar mig förbi och kan sedan stämpla i mål. Jag fortsätter springa för att lämna över en karta till Axel som skall ge sig ut på sin sträcka. Jag dubbelkollar att jag tar rätt karta och önskar Axel lycka till.

    Det är alltid lite oroligt innan man har läst ut. Är man godkänd eller inte.
    Jag var godkänd och har haft en väldigt rolig och bra natt. Helt klart en upplevelse som jag hoppas att flera av er andra får testa på. Det kommer ju många fler 10-mila.

Kommentarer är stängda.